Jag fick idag för mig att städa lite på mitt rum. Så där som jag får för mig någon gång ibland men aldrig orkar fullfölja. Det händer liksom aldrig. Jag hatar hur jag har det på mitt rum. Det enda jag gillar är min krubba och av den anledningen är det också bara där jag befinner mig och bara den jag bryr mig om. Mina växter också såklart, synd bara att det inte spelar någon roll hur mycket jag försöker, utan dom dör ändå.

I alla fall. Satte mig nu för att rensa lite här och lite där. Flytta lite, röja lite, damma lite, dammsuga lite. Och jag kan i ärlighetens namn säga att jag hade kunnat kräka mitt på golvet utan att det skulle bli något värre här inne. Det är fruktansvärt. Jag är värdelös på det här. Tusen, tusen och åter tusen saker ligger ö-v-e-r-a-l-l-t. Jag blir matt bara av att se det och det är därför jag aldrig kommer någonstans. Det finns så många projekt att jag inte vet vart jag ska börja. Istället slutar jag. Det är inte alls en bra taktik.