Ibland är livet orättvist. För ett par veckor sedan gick min farbror bort, 62 år gammal. Det är ingen ålder då man borde få lämna livet. Imorgon är det begravning och det är i princip först nu som jag faktiskt förstått att vi aldrig kommer träffa honom mer. Eller rättare sagt så är det nu som jag för första gången fått tillfälle att låta mig inse det. Det känns så fel, det är inte så det ska vara. Släkten så som den varit kommer inte längre vara, för han kommer vara borta och det gör ont.