Jag är van vid ett regelbundet schema med fem arbetsdagar i veckan. Nu har jag inte det längre. Det har bytts ut mot en so called vecka med ett fåtal schemalagda timmar och många fria timmar. Under dessa "fria" timmar krävs dock ett mått självdiciplin som är lite större än vad jag egentligen kan uppbringa. Har man en arbetsdag som börjar 08,15 så är det bäst att man dyker upp då och stannar tills dagen är slut. Det säger sig själv. Om man däremot vaknar upp en ledig tisdag och befinner sig mellan föreläsningar, då krävs en helt annan ansträngning för att få gjort det som ska göras. Än så länge har det dock gått bra. Är det mitt nya vuxna jag som kikar fram? Jag bockar till och med av de saker jag skriver upp på to do listan numera!

Dessa något oregelbundna veckor gör också att jag tappat tidsuppfattningen. I onsdags (vid blir det? igår?) kom jag till skolan och var nära att börja fråga mina klassisar vad de gjort i helgen. Där hade ju en awkward stämning kunnat uppstå. Som tur var tog jag mig i kragen och insåg att det var mitt i veckan. Undrar hur länge detta allmänt förvirrade tillständ kommer att råda?