Var hälsad! Jag har fattat tycke för Petra Marklunds låt Händerna mot himlen. Första gången jag hörde den gillade jag den inte riktigt. Förvånande I know, med tanke på att mannen i mitt liv - Jocke Berg - har varit med och skapat den. Men så en dag för någon vecka sedan hade den legat som ett litet frö i mig tillräckligt länge och  v i l k a  cravings jag fick efter den. Nu sitter jag här, i min björnpäls, och dansar med huvudet framför datorn.

 

Att dansa framför datorn är absolut inte det jag borde göra just nu. Jag borde istället läsa på om boende i Utrecht och läsa debattartiklar om miljön som ska analyseras och skrivas om. Men det gör jag inte just nu. Igår fick jag iväg ansökan om kurser inför våren i utriket och det var en sådan stor tyngd som lyfte från mina axlar då att jag idag bara känner mig helt.. fri. Livet är meningslöst, vem bryr sig sjunger Petra och jag är glad. Jag börjar hitta tillbaka till mig själv efter en period av inititiativlöshet. Det känns bra.