Jag har genom denna bild försökt illustrera min sinnesstämmning just nu och jag är ganska nöjd med resultatet.

 

Här sitter jag, osminkad och naturligt vacker, påt ungefär. En riktig skönhet! Klockan ringde strax innan sju imorse och ungefär en halvtimme senare orkade jag öppna ögonen och stiga upp för att möta dagens äventyr. Alltså studier. Sedan har timmarna gått. Jag har nästintill vuxit fast i min röda stol, vars modell förövrigt delar namn med mig. Text har tagits bort, text har lagts till. Hemtentan har växt och krympt. Den är fortfarande alldeles för lång, men det går framåt och jag blundar än så länge för att jag trots allt har ytterligare ett ämne att behandla på mina tio till femtontusen tecken. En positiv grej är ju att jag åtminstone börjar bli någorlunda nöjd med vad som står där. Det är mer av en löpande text än det var igår och det har lite mer substans. Förtvivlan har gått över i en annan känsla som jag inte riktigt kan sätta ord på. Jag ska inte säga att jag slutat bry mig, för det har jag definitivt inte. Däremot har jag sänkt kraven, vilket gör att det lås som satte sig kring studiecentrum i hjärnan min igår har öppnats igen.

 

Rasten är över och det är dags att väcka tentaskallen igen.