Last week i went black, today I'm going silver. Nagellack. Eftersom mitt svarta uppförde sig grinigt och vägrade torka förra helgen tänkte jag köpa ett nytt idag. Tyvärr var mavalas svarta slut överallt, så det fick bli silver istället. Får se hur det passar mig, blir eventuellt en kombination med glitter över.

Om en liten stund ska jag och Lovis bege oss hem till Malin. Sitter nu och väntar på att nagellacket ska torka, sedan är det dags att slänga ner det sista av smink, hårspray, klänning, singstar och icke gåvänliga skor för kvällen. Matlagning, mousserande drycker och choklad - here we come!

Det blev lite senare än tänkt i säng idag. Anledningen? Nytt sims. NYTT SIMS! Kvällsnöjen och mitt nya par Jeremy ovh Kelly Sunburn bor högst upp i ett höghus. Han ska bli proffsidrottare och hon skådespelare. Oh my, detta kan inte bli annat än perfekt!

Imorgon börjar jag lite senare, så det blir en sovmorgon, vilket är oerhört välbehövligt. Efter jobbet imorgon blir det nog att åka hem till Danny, min Danny. Tyvärr ska han jobba på nyårsafton så det blir relativt tidig uppstigning för mig på fredag. Hem för en powernap kanske?

Vampyr. Ja det är så jag ser ut på bilden i alla fall. Håller på att göra mig iordning för kvällen hemma hos Linda som fyller år idag. Sminket är så gott som klart, kvar är hår och naglar. Dumt av mig att börja med naglar i den situationen, man är ju onekligen något begränsad med målade naglar...

Innan Linda ska det bli lite julklappsbyte mig, Malin och Sofia emellan. Vi hann inte mötas allihop igår så där finns lite klappar och julmys att se fram emot idag också!

Här sitter jag utan ögon och pillar med min julklapp till mig själv - en ny dator. Var på mediamarkt och kikade på vad de hade på sin rea. Det gick sådär. Jag vet inte vad jag behöver, jag vet inte vad jag vill ha, jag vet inte vad jag haft innan. En LG, som var grön. Efter råd och jämförelse av personalen blev det en acer. Det känns ganska bra. Större skärm än innan och bra mycket skarpare färger. I soffan sitter mor, far och bror och leker med familjens julklapp till sig själv, ett rött Wii. Donkey Kong, Super Mario och Fit. Igår kom sanningen fram om våra egentliga åldrar. Jag trodde att jag var 21, men det visade sig att jag är 35 år och yngst i familjen.

Idag skulle jag vara ambitiös och åka hem snabbt efter jobbet och städa på mitt rum. Idag var det faktiskt inte jag som felade - det var västtrafik. Big surprise. Kom en minut från jobbet, sedan tog det stopp, halvvägs till första hållplatsen. Fick hoppa ur vagnen i en snödriva och söka lyckan någon hållplats längre bort. Som tur var behövde jag inte vänta allt för länge i alla fall.

Väl hemma tog jag faktiskt tag i städandet, kanske inte på det mest effektiva sättet dock. Jag har en tendens att prioritera fel. Istället för att röja på golvet, bädda rent och dammtorka och dammsuga satte jag mig och rensade bland papper. Bankpapper, jobbpapper, reklam. Å andra sidan får jag ge mig själv att det b-e-h-ö-v-d-e-s. Big time. Känns ganska bra att titta på den där mappen och se att den inte svämmar över. Det bidrog dessutom till städningen av mitt skrivbord och det innehåll slängning av halvdöda växter. Och jag håller på att bädda rent nu. Så helt misslyckat var det inte!

Att åka spårvagn är ofta tråkigt. Har man däremot ajpown med sig och appar från både svt, tv4 och kanal 5 så kan det dock bli bra mycker roligare. Ung och bortskämd är ett givet inslag och jag bryr mig inte en sekund om allt snack om att det är manus och att alla spelar. Så länge jag roas är jag nöjd! Favorit nummer två är Böda Camping. Oh mitt fantastiska Öland. Jag tittar på Böda och jag avundas, längtar och minns. De oskrivna reglerna, de nybakade frallorna, kortspel när det regnar och sist men verkligen inte minst - träningsoverallerna. Då är man hemma! vi campade dock före Foppatofflornas stora genomslag. Och det inte mig emot, min fosing hade de nog inte åkt på ändå. Ekerum, åh Ekerum, en vacker dag ska vi återförenas i glädjerop!

Idag ägde vår traditionella terminsavslutande dansuppvisning rum. Eftersom vår grupp gick under namnet avancerad i år fick vi dansa två gånger. Synd bara att ingen av dom blev problemfri. Första gången slängde jag iväg en arm för tidigt och andra gången, trots mer intensiv förberedelse, fann jag mig själv ståendes helt still medan alla andra fortsatte röra sig. Total blackout. Och så var det jag som blev det Martin fruktade - den felande länken. Eller något i den stilen. Det är i alla fall alltid roligt. I år var vi soldater och smutsiga överallt. Jag har trots trippel skrubbning inte lyckats bli av med vare sig färgen på armarna eller stämplarna som lät mig komma in i hallen igen efter en promenad på Liseberg. Jaja, så länge färgen inte är kvar i ansiktet är det väl okej antar jag!

Nu är det dags att sova, upp tidigt imorrn och jag är trött som en gnu. Precis som vanligt.